lördag 3 januari 2009

Rosasprejat renhorn, någon?

Det är mycket snack om pälsar, men vad säger ni om att använda döda djurdelar för att pryda sitt hem?
Ren- eller älghorn till exempel? Eller kanske något uppstoppat? En iller?
I rätt miljö kan det se riktigt häftigt ut, eller hur?
På loppisar i Norrland hittar man renhorn till bra pris, jag såg ett i Övik för 95 kronor i jul. Funderade länge på att köpa det och sprejmåla det i någon neonfärg.

7 kommentarer:

B-b-b-etty sa...

jag ska ta med några horn ifall jag får plats i väskan. bra att hänga saker på

Anonym sa...

Ofta när folk har älghorn eller dylikt hemma är det en egen jakttrofè eller ärvd av förälder eller av annan. Älg, rådjur.. är det jakt på här hemma och de ska hållas nere i antal. Men kommer någon med en minkpäls tror jag knappast att denne har haft ihjäl alla dessa själv?Nej utan alla dessa kommer från minkfarmar, rävfarmar etc. Där man föder upp en mängd djur för ett modes(!!) skull. Dock finns det inte många sådana farmar kvar i Sverige pga påtryckningar från djurrättsorganisationer (tack och lov) men däremot importeras fortfarande mycket från utlandet som ex. Kina. Där bra djurhållning inte finns för fem öre. Om du kom i en päls från älg eller rådjur skjuten här hemma i Sverige så skulle jag tycka det var helt ok. Men så är inte fallet nu.

Jag gillar din blogg skarpt för övrigt! Jag gick från att läsa blondinbellas till Nils för att nu läsa din. Men när det kommer till päls då slutar jag att läsa.

B-b-b-etty sa...

skulle för övrigt gärna vilja ha ett helt uppstoppat renhuvud, jag har tjatat på mamma länge nu men jag får nöja mig med horn :(

sen hela päls-grejen så tycker jag att gammal päls är okej att använda, typ från 60-talet och bakåt. men inte nytt... nu använder folk det mest för att det är snyggt, men innan var det nog mer på värmen man tänkte på

Sara sa...

Emma, tack, kul att du gillar bloggen!
Jag måste erkänna att jag i grund och botten önskar att jag hade så pass hög moral att jag lät bli att äta kött, bära päls och skinn. Men för mig stannar ansvaret vid lite vardaglig skam som inte hindrar mig att förorda jakttroféer trots att jag egentligen tycker att jakt är en rätt vidrig företeelse.

Sally sa...

Värt att poängtera är att åtminstone renar fäller sina horn då och då vilket resulterar att man vid längre promenader i fjälllandskap (även kallat vandring..) kan hitta dessa. Jag har ett silversprejat renhorn, det tycker jag är rysligt fint och den enda moralen som spelar roll i sammanhanget är väl den kring hur miljöfarlig färgen är.. :)

Sara sa...

Ja, haha, det är klart! Du har så rätt. Tack!

Anonym sa...

Jag har fått en jakttrofé av min pappa som har själv nedlagt. Ett älgkranium med tillhörande horn. Vet bara inte vart jag ska sätta det ännu... :)